Hem.Passagen's Thirteen Tales From Urban Bohemia review (Swedish)(2 stars out of 4)
hem.passagen.se
Thirteen Tales From Urban Bohemia
by Erik Thalin
-

"Thirteen Tales From Urban Bohemia" låg på min topp-tio-lista över album med mest rotation i min stereo år 2000. Inte för att den var så särdeles nyskapande eller spännande, utan för att den var bra.

Skulle The Dandy Warhols bildats i Sverige skulle de ha hetat The Soundtrack Of Our Lives. Inget annat band utom just Soundtrack visar upp en sådan förmåga att helt ogenerat planka på praktiskt taget hela rock-historien och åtminståne delvis komma undan med det.

På Dandys förra skiva var det inte lika uppenbart. Man har ett eget lite små-psykedeliskt sound. Courtney Taylors röst är också en stor tillgång (liksom Ebbots är i Soundtrack...). De är talangfulla låtsnickrare: "Not It You Were The Last Junkey On Earth" från förra skivan, liksom "Bohemian Like You" från den senaste, är oemotståndliga pop-pärlor. Till dessa ska läggas ett antal spår som nästan når upp till samma standard.

På "Thirteen Tales From Urban Bohemia" löper referenserna från My Bloody Valentine genom Beck och Primal Scream för att landa i säker Rolling Stones-jord med ovannämnda "Bohemian Like You". På ett sätt är det så klart ganska tråkigt. Jag kan lika gärna slänga på "Jumpin' Jack Flash" som "Bohemian Like You". Om det inte just vore för att "Bohemian Like You" håller en så hög klass. Dandy Warhols tycks resonera såhär: Om man kan göra en lika bra "Jumpin' Jack Flash" till, varför inte göra det? Den första var ju bra.

Det resonemanget fungerar om man är duktig på det man gör. Det är Dandy Warhols. På den här skivan finns inte ett ljud som är lämnat åt slumpen. Hela bandet fungerar som ett schweiziskt urverk med Courtney Taylor som minutvisare och keyboardisten tillika basisten Zia McCabe som taktfast sekundvisare. Dessa två utgör stommen i bandets ljudbild. De två övriga, Peter och Eric, kan nog sina instrument men lämnar inga stora spår i den totala musikupplevelsen.

The Dandy Warhols kommer inte att lämna några avtryck i rock-historien. Egentligen kan man fråga sig om de har något existensberättigande över huvudtaget. Sedan lyssnar man på "Solid", "Horse Pills", "Get Off", "Bohemian Like You" och "Shakin'" och vid det laget är man på så gott humör att man glömt bort att man ställde frågan.